Och vi lär oss av dom. Precis det jag och Sandra har gjort, vi har lärt oss av våra misstag. Jag tror aldrig vi visste vilka konsekvenser allt kunde få, hur våran framtid kunde se ut. Den kunde ha sett annorlunda ut, det vet både du och jag. Som tur är så fick detta ett stop, ett stop vi nog aldrig kunde ana skulle komma. Vi kände oss så jävla säkra, så trygga i allting. Vi hade våran livsstil, vi kände oss så himla bra! Vi visste nog inte vad vi höll på med förens den där dagen, för ungefär en och en halv månad sen. Människor som inte mår bra och inte finner någon lycka i sig själva och bara tvekar på sig själva måste finna lycka i något annat, något som inte alltid är så himla bra. Något som tillochmed kan förändra hela ens liv, på ett dåligt sätt, tyvärr. Jag tror inte någon av oss mådde bra där innerst inne, hjärnan var full med skit och vi tänkte negativt på alla positiva saker, och positivt på alla negativa saker. Vi såg dåliga vanor som bra vanor, och tvärtom. Vi fick som vi ville, vi valde den väg vi ville och fortsatte med det. Men varför valde vi då denna vägen? Kan det bero på grupptryck? Att vi påverkades av andra människor? Jag kan faktiskt inte riktigt svara på den frågan. Jag kan erkänna själv att jag aldrig trott på mig själv, jag har aldrig haft någon riktig självkänsla. Aldrig varit bästa vän med min kropp heller för den delen. Kanske det var så för Sandra med? Vi hade det skit i skolan, sket i läxor, skolkade, gick ifrån en lektion och kunde vara borta hur länge vi ville, vi tog ansvar för oss själv, vilket vi inte borde gjort. Jag vet exakt hur det är och sitta där i skolbänken och ha en mattebok mitt framför näsan och bara en massa frågetecken. Då kommer känslan "ååh jag orkar inte den här skiten, skitsamma..skiter i att göra något alls.". Men FAN vad ni kommer ångra er sen att ni tänkte så. Okej visst, vill ni inte uppnå några mål i eran framtid och sitta där hemma i soffan arbetslös och glo på tv och käka skräpmat, så kör med den metoden. Men jag har mål i mitt liv, riktiga mål som jag fanimej ska klara. Jag ska kämpa som bara den nu, jag ska ha bättre betyg än vad jag tidigare haft! Jag ska tro på mig själv, för jag vet att det funkar. Sitter man där med något svårt i skolan som man inte kan, varför ska man då ge upp och bara sitta och glo? Man är ju just på den där lektionen för att lära sig JUST det talet? Annars kommer man ju ingenstans. Trodde aldrig man kunde börja första klass och kunna 56+54535. Och nej, det kan man inte heller. Så, nu har jag fått ur mig en del av det jag ville. Har mycket mer i skallen men det kanske kommer någon annan dag. Så lycka till med eran framtid, och se positivt på saker.

/ LOVISA